publicerad: 2015
bekännare
be·känn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. bekännarna bekänna
Singular | |
---|---|
en bekännare | obestämd form |
en bekännares | obestämd form genitiv |
bekännaren | bestämd form |
bekännarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bekännare | obestämd form |
bekännares | obestämd form genitiv |
bekännarna | bestämd form |
bekännarnas | bestämd form genitiv |