publicerad: 2015
beviskrav
be·vis|krav
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨särsk. jur.⟩ bevis 1 krav
Singular | |
---|---|
ett beviskrav | obestämd form |
ett beviskravs | obestämd form genitiv |
beviskravet | bestämd form |
beviskravets | bestämd form genitiv |
Plural | |
beviskrav | obestämd form |
beviskravs | obestämd form genitiv |
beviskraven | bestämd form |
beviskravens | bestämd form genitiv |