publicerad: 2015
discipel
discipel
[disip´el]
substantiv
~n disciplar • elev
Singular | |
---|---|
en discipel | obestämd form |
en discipels | obestämd form genitiv |
discipeln | bestämd form |
discipelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
disciplar | obestämd form |
disciplars | obestämd form genitiv |
disciplarna | bestämd form |
disciplarnas | bestämd form genitiv |