publicerad: 2015
erövrare
er·övr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. erövrarna erövra
Singular | |
---|---|
en erövrare | obestämd form |
en erövrares | obestämd form genitiv |
erövraren | bestämd form |
erövrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
erövrare | obestämd form |
erövrares | obestämd form genitiv |
erövrarna | bestämd form |
erövrarnas | bestämd form genitiv |