publicerad: 2015
fordringsbevis
fordr·ings|be·vis
substantiv
~et; pl. ~ • till bevis 2 fordring
Singular | |
---|---|
ett fordringsbevis | obestämd form |
ett fordringsbevis | obestämd form genitiv |
fordringsbeviset | bestämd form |
fordringsbevisets | bestämd form genitiv |
Plural | |
fordringsbevis | obestämd form |
fordringsbevis | obestämd form genitiv |
fordringsbevisen | bestämd form |
fordringsbevisens | bestämd form genitiv |