SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
habitation
hab·­it·­at·ion substantiv ~en ~er bebyggelseenhet, bonings­hus, gård
Singular
en habitationobestämd form
en habitationsobestämd form genitiv
habitationenbestämd form
habitationensbestämd form genitiv
Plural
habitationerobestämd form
habitationersobestämd form genitiv
habitationernabestämd form
habitationernasbestämd form genitiv