publicerad: 2015
habit
hab·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • ⟨ngt åld.⟩ klädsel
Singular | |
---|---|
en habit | obestämd form |
en habits | obestämd form genitiv |
habiten | bestämd form |
habitens | bestämd form genitiv |
Plural | |
habiter | obestämd form |
habiters | obestämd form genitiv |
habiterna | bestämd form |
habiternas | bestämd form genitiv |