publicerad: 2015
hallick
hallick
[hal´ik]
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ sutenör
Singular | |
---|---|
en hallick | obestämd form |
en hallicks | obestämd form genitiv |
hallicken | bestämd form |
hallickens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hallickar | obestämd form |
hallickars | obestämd form genitiv |
hallickarna | bestämd form |
hallickarnas | bestämd form genitiv |