publicerad: 2015
halling
hall·ing
substantiv
~en ~ar • musik till en norsk dans
Singular | |
---|---|
en halling | obestämd form |
en hallings | obestämd form genitiv |
hallingen | bestämd form |
hallingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hallingar | obestämd form |
hallingars | obestämd form genitiv |
hallingarna | bestämd form |
hallingarnas | bestämd form genitiv |