publicerad: 2015
karikering
kar·ik·er·ing
substantiv
~en ~ar karikera
Singular | |
---|---|
en karikering | obestämd form |
en karikerings | obestämd form genitiv |
karikeringen | bestämd form |
karikeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
karikeringar | obestämd form |
karikeringars | obestämd form genitiv |
karikeringarna | bestämd form |
karikeringarnas | bestämd form genitiv |