publicerad: 2015
karl
karl
[ka´r]
substantiv
~en el. ~n; pl. ~ar • ⟨ngt vard.⟩ man
Singular | |
---|---|
en karl | obestämd form |
en karls | obestämd form genitiv |
karlen (karln) | bestämd form |
karlens (karlns) | bestämd form genitiv |
Plural | |
karlar | obestämd form |
karlars | obestämd form genitiv |
karlarna | bestämd form |
karlarnas | bestämd form genitiv |