publicerad: 2015
konsorter
kon·sort·er
[‑sårt´‑]
substantiv i plural
• ⟨åld.⟩ delägare; meningsfränder
Plural | |
---|---|
konsorter | obestämd form |
konsorters | obestämd form genitiv |
konsorterna | bestämd form |
konsorternas | bestämd form genitiv |