publicerad: 2015
kulminera
kulm·in·era
verb
~de ~t • nå kulmen; stå på höjden; jfr kulmination
Finita former | |
---|---|
kulminerar | presens aktiv |
kulminerade | preteritum aktiv |
kulminera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kulminera | infinitiv aktiv |
har/hade kulminerat | supinum aktiv |
Presens particip | |
kulminerande | |
Perfekt particip | |
en kulminerad + substantiv | |
ett kulminerat + substantiv | |
den/det/de kulminerade + substantiv |