publicerad: 2015
kurvatur
kurv·at·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • krökning, buktighet
Singular | |
---|---|
en kurvatur | obestämd form |
en kurvaturs | obestämd form genitiv |
kurvaturen | bestämd form |
kurvaturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kurvaturer | obestämd form |
kurvaturers | obestämd form genitiv |
kurvaturerna | bestämd form |
kurvaturernas | bestämd form genitiv |