publicerad: 2015
manke
manke
substantiv
~n mankar • ryggens främre del t.ex. på häst; lägga manken till anstränga sig
Singular | |
---|---|
en manke | obestämd form |
en mankes | obestämd form genitiv |
manken | bestämd form |
mankens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mankar | obestämd form |
mankars | obestämd form genitiv |
mankarna | bestämd form |
mankarnas | bestämd form genitiv |