publicerad: 2015
polismakt
pol·is|makt
substantiv
~en ~er polis 1 makt 1
Singular | |
---|---|
en polismakt | obestämd form |
en polismakts | obestämd form genitiv |
polismakten | bestämd form |
polismaktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polismakter | obestämd form |
polismakters | obestämd form genitiv |
polismakterna | bestämd form |
polismakternas | bestämd form genitiv |