publicerad: 2015
provokation
pro·vok·at·ion
substantiv
~en ~er • till provocera
Singular | |
---|---|
en provokation | obestämd form |
en provokations | obestämd form genitiv |
provokationen | bestämd form |
provokationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
provokationer | obestämd form |
provokationers | obestämd form genitiv |
provokationerna | bestämd form |
provokationernas | bestämd form genitiv |