publicerad: 2015
rentunga
ren|tunga
substantiv
~n ‑tungor • till 2ren 1 1tunga 1
Singular | |
---|---|
en rentunga | obestämd form |
en rentungas | obestämd form genitiv |
rentungan | bestämd form |
rentungans | bestämd form genitiv |
Plural | |
rentungor | obestämd form |
rentungors | obestämd form genitiv |
rentungorna | bestämd form |
rentungornas | bestämd form genitiv |