publicerad: 2015
tutande
tut·ande
substantiv
~t ~n • till 2tuta 1,2
Singular | |
---|---|
ett tutande | obestämd form |
ett tutandes | obestämd form genitiv |
tutandet | bestämd form |
tutandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tutanden | obestämd form |
tutandens | obestämd form genitiv |
tutandena | bestämd form |
tutandenas | bestämd form genitiv |