publicerad: 2015
tuta
1tuta
substantiv
~n tutor 1 signalanordning, lur, siren2 hölje att trä på finger till skydd
Singular | |
---|---|
en tuta | obestämd form |
en tutas | obestämd form genitiv |
tutan | bestämd form |
tutans | bestämd form genitiv |
Plural | |
tutor | obestämd form |
tutors | obestämd form genitiv |
tutorna | bestämd form |
tutornas | bestämd form genitiv |
2tuta
verb
~de ~t 1 blåsa i instrument; signalera med ljud2 ⟨vard.⟩ dricka sprit, supa
Finita former | |
---|---|
tutar | presens aktiv |
tutas | presens passiv |
tutade | preteritum aktiv |
tutades | preteritum passiv |
tuta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tuta | infinitiv aktiv |
att tutas | infinitiv passiv |
har/hade tutat | supinum aktiv |
har/hade tutats | supinum passiv |
Presens particip | |
tutande |