publicerad: 2015
vagant
vag·ant
[‑an´t]
substantiv
~en ~er • under medeltiden: kringvandrande skald; vagabond
Singular | |
---|---|
en vagant | obestämd form |
en vagants | obestämd form genitiv |
vaganten | bestämd form |
vagantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vaganter | obestämd form |
vaganters | obestämd form genitiv |
vaganterna | bestämd form |
vaganternas | bestämd form genitiv |