publicerad: 2015
vikare
vik·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. vikarna • en säl
Singular | |
---|---|
en vikare | obestämd form |
en vikares | obestämd form genitiv |
vikaren | bestämd form |
vikarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vikare | obestämd form |
vikares | obestämd form genitiv |
vikarna | bestämd form |
vikarnas | bestämd form genitiv |