SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
ensamvarg
en·­sam|­varg substantiv ~en ~ar person som helst är ensam
Singular
en ensamvargobestämd form
en ensamvargsobestämd form genitiv
ensamvargenbestämd form
ensamvargensbestämd form genitiv
Plural
ensamvargarobestämd form
ensamvargarsobestämd form genitiv
ensamvargarnabestämd form
ensamvargarnasbestämd form genitiv