SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
epikuré
epikuré substantiv ~n ~er an­hängare av den grekiske filosofen Epikuros filosofi som satte själens ro som människans mål; njutnings­människa
Singular
en epikuréobestämd form
en epikurésobestämd form genitiv
epikurénbestämd form
epikurénsbestämd form genitiv
Plural
epikuréerobestämd form
epikuréersobestämd form genitiv
epikuréernabestämd form
epikuréernasbestämd form genitiv