publicerad: 2021  
ackusativ ackusativen ackusativer
ac·kus·at·iv·en
substantiv
ack`usativ
● ett kasus som bl.a. förbinds med det direkta objektet i språk som tyska och latin
JFR dativ, genitiv, nominativ
(i) ackusativ
stå i ackusativ; prepositioner som styr ackusativ i tyskan
belagt sedan 1796; av lat. (ca´sus) accusati´vus med samma betydelse, till accusa´re 'an­klaga' (miss­lyckad övers. av ett grek. ut­tryck med bet. 'som ut­trycker det åstad­komna')