publicerad: 2021  
anstå anstod anstått, presens anstår
an|­står
verb
an`stå
1 vänta med att förverkligas
någon anstår (med något)
det får an­stå med skattesänkningarna tills ekonomin tillåter det
belagt sedan 1621; av lågtyska anstan med samma betydelse, urspr. 'stå nära'
2 ut­göra lämpligt eller förväntat handlingsmönster för någon (enl. viss norm)
något anstår någon
han var diskret, som det an­står en diplomat
belagt sedan 1564