SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 anstånd anståndet, plural anstånd, bestämd plural anstånden an|stånd·et substantiv an`stånd ● (formellt) tillstånd att uppskjuta utförandet av viss handling JFR frist, uppskov anstånd (med något/att+verb) anstånd (med något) anstånd (med att+verb) han begärde anstånd med värnpliktstjänstgöringen; de fick anstånd med amorteringarna belagt sedan 1538; av lågtyska anstant, tyska Anstand med samma betydelse; till anstå; jfr ursprung till anständig SO Alfabetisk lista ansträngd adj. ansträngning subst. ansträngningsinkontinens (inkontinens) anstucken adj. anstå verb anstånd subst. anställa verb anställd adj. anställning subst. anställningsavtal subst. anställningsavtal (anställning) Till alla ordböcker
