SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1dunk´el adjektiv ~t dunkla dunkl·are1som har liten grad av ljus admin.komm.JFRcohyponym1skum 1 de dunkla källar­valvenäv. bildligtsvår att upp­fatta, o­klar dunkla inne­börder och budskaphan minns kvällen dunkelt (adv.)sedan 1548av lågty. dunkel med samma betydelse; av o­känt urspr. 2som tyder på att ngt inte är som det bör vara komm.JFRcohyponymtvivelaktig 2 dunkla motivhan hade dunkla förbindelser med maffianen äventyrerska med dunkelt förflutetibl. med bi­betydelse av o­täckhetJFRcohyponymmystisk 1 dunkla djuriska driftersedan 1779Vad du ej klart kan säga, vet du ej; med tanken ordet föds på mannens läppar: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.Esaias Tegnér, Epilog vid Magisterpromotionen i Lund 1820
2dunk´el substantiv dunklet dunkl·ethalv­mörker rum.JFRcohyponymskymning i skogens dunkeläv. bildligt i ut­tryck för intellektuell o­klarhetskingra dunklet kring affärenNN bör träda fram ur dunklet och förklara sigvara höljt i dunkelvara helt o­käntfrågan är höljd i dunkel sedan 1806se 1dunkel