publicerad: 2021
1arm
armen armar
arm·en
substantiv
1
långsmal, ledad övre kroppsdel hos människan (och aporna), som används för att hålla, famna och bära
bryta armen; armarna uppåt sträck!; vifta med armarna; hon hade armen i band
○
spec. med tonvikt på den (om)famnande funktionen
barnen kastade sig i armarna på henne; hon slog armarna om halsen på fadern; de föll i varandras armar när de äntligen återsågs
○
äv. om ärm på klädesplagg
vardagligt
bryta arm
delta i tvekamp där det gäller att trycka ner motståndarens underarm mot underlageteleverna uppmuntrades att bryta arm med varandra i stället för att sparkas eller knuffas
(gå) arm i arm
(gå) med en arm instucken under en annan persons böjda armel. med varandras armar sammanslingrade:
paret gick över torget arm i arm
○ äv. bildligtdemokratin riskerar att sättas ur spel när politiska makthavare går arm i arm med medierna
hålla någon under armarna
ibland ironisktoförbehållsamt stödja någonpartiet anklagades för att hålla odemokratiska element under armarna
lagens långa arm
polismaktenlagens långa arm har till uppgift att både avskräcka från brott och klara upp begångna brott
med armarna i kors
i overksamhethon har sannerligen inte suttit med armarna i kors under sin tid som utredare
någons förlängda arm
någons ombud eller medhjälparesekreteraren agerade ofta som chefens förlängda arm
nypa sig i armen
övertyga sig om att man är vakengenom att nypa sig i armen el. på annat sätt:
när hon fick höra att hon hade vunnit en bil var hon tvungen att nypa sig i armen
på rak arm
oförberetthan kunde inte svara på frågan på rak arm, utan var tvungen att tänka efter en stund
springa rakt i armarna på någon
råka krocka med någonnär han öppnade dörren sprang han rakt i armarna på sin granne
ta emot någon med öppna armar
ta emot någon mycket hjärtligtmånga yrkesskickliga svenska pensionärer tas emot med öppna armar i länder där man ser ålder och erfarenhet som ett plus
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska armber; gemens. indoeur. ord med grundbet. 'fogning; led'; jfr ursprung till
ärm
2
långsmal utskjutande del av föremål vanligen med något slags central kropp el. symmetriaxel
flodarm; pirarm; pumparm
en ljusstake med sex armar
belagt sedan senare hälften av 1300-talet
Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
Arm i arm med ekot fladdrar målsnöret i vinden
men segraren har redan störtat och förblött. Erik Lindegren, ur Mannen utan väg (1942)
men segraren har redan störtat och förblött. Erik Lindegren, ur Mannen utan väg (1942)
2arm
armt arma
adjektiv
●
som förtjänar medlidande på grund av fattigdom el. annat elände
arma stackare!; arma satar!; det arma barnet gråter jämt
○
äv. försvagat, t.ex. i känslomättade uttryck
mitt arma nöt!
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga);
fornsvenska armber 'olycklig; eländig; fattig'; gemensamt germanskt ord av omdiskuterat urspr.
