publicerad: 2021  
1arm armen armar
arm·en
substantiv
1 lång­smal, ledad övre kropps­del hos människan (och aporna), som an­vänds för att hålla, famna och bära
bryta armen; armarna upp­åt sträck!; vifta med armarna; hon hade armen i band
spec. med ton­vikt på den (om)famnande funktionen
barnen kastade sig i armarna på henne; hon slog armarna om halsen på fadern; de föll i var­andras armar när de äntligen åter­sågs
äv. om ärm på klädes­plagg var­dagligt
bryta arm delta i tve­kamp där det gäller att trycka ner mot­ståndarens under­arm mot under­lageteleverna upp­muntrades att bryta arm med var­andra i stället för att sparkas eller knuffas
(gå) arm i arm (gå) med en arm in­stucken under en annan persons böjda armel. med var­andras armar samman­slingrade: paret gick över torget arm i arm ○ äv. bildligtdemokratin riskerar att sättas ur spel när politiska makt­havare går arm i arm med medierna
hålla någon under armarna ibland ironisktoförbehållsamt stödja någonpartiet an­klagades för att hålla odemokratiska element under armarna
lagens långa arm polis­maktenlagens långa arm har till upp­gift att både av­skräcka från brott och klara upp begångna brott
med armarna i kors i overksamhethon har sannerligen inte suttit med armarna i kors under sin tid som ut­redare
någons förlängda arm någons om­bud eller med­hjälparesekreteraren agerade ofta som chefens förlängda arm
nypa sig i armen över­tyga sig om att man är vakengenom att nypa sig i armen el. på annat sätt: när hon fick höra att hon hade vunnit en bil var hon tvungen att nypa sig i armen
på rak arm oförberetthan kunde inte svara på frågan på rak arm, utan var tvungen att tänka efter en stund
springa rakt i armarna på någon råka krocka med någonnär han öppnade dörren sprang han rakt i armarna på sin granne
ta emot någon med öppna armar ta emot någon mycket hjärtligtmånga yrkesskickliga svenska pensionärer tas emot med öppna armar i länder där man ser ålder och erfarenhet som ett plus
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska armber; gemens. indoeur. ord med grundbet. 'fogning; led'; jfr ur­sprung till ärm
2 lång­smal ut­skjutande del av före­mål vanligen med något slags central kropp el. symmetri­axel
flodarm; pirarm; pumparm
en ljus­stake med sex armar
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
Arm i arm med ekot fladdrar mål­snöret i vinden
men segraren har redan störtat och förblött. Erik Lindegren, ur Mannen utan väg (1942)
2arm armt arma
adjektiv
som förtjänar med­lidande på grund av fattigdom el. annat elände
arma stackare!; arma satar!; det arma barnet gråter jämt
äv. försvagat, t.ex. i känslo­mättade ut­tryck
mitt arma nöt!
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska armber 'olycklig; eländig; fattig'; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.