publicerad: 2021  
assonans assonansen assonanser
as·son·ans·en
substantiv
[-aŋ´s] el. [-an´s]
● typ av oäkta rim vanligen med identiska vokaler men bara lik­artade konsonanter el. vice versa
SYN. halvrim
assonans (med något) assonans (mellan några)
ord­par som "låg" och "går" och "bidar" och "skrider" erbjuder exempel på assonans
belagt sedan 1811; av franska assonance med samma betydelse; till lat. ad´ 'till' och sona´re 'ljuda'; jfr ur­sprung till dissonans, resonans, sonant