publicerad: 2021  
sonant sonanten sonanter
son·ant·en
substantiv
sonan´t
● nu­mera ej i fack­mässiga samman­hang språk­ljud som ensamt kan bilda stavelse eller som övriga ljud i en stavelse grupperar sig kring
för­utom vokalerna räknas "r", "l" och "n" ibland till sonanterna
belagt sedan 1882; till lat. sona´re 'ljuda; klinga', till son´us 'ljud'; jfr ur­sprung till assonans, 1konsonant!!, resonans, sonat, sonett, sonor, sound, unison