publicerad: 2021
befordran
bestämd form befordran, utrum; som plural kan användas befordringar
be·fordr·an
substantiv
1
förflyttning av något (el. någon) till bestämd plats
befordran (av någon/något) (till någon/något)
befordran (av någon) (till någon)
befordran (av någon) (till något)
befordran (av något) (till någon)
befordran (av något) (till något)
paketet sändes till godsterminalen för vidare befordran till adressaten; befordran av passagerare med bagage
belagt sedan ca 1630
2
uppflyttning till högre tjänsteställning särsk. för kommunala och statliga tjänstemän
SE
befordra 2
befordran (av någon) (till någon)
lika möjlighet till utbildning och befordran för kvinnor och män
belagt sedan ca 1655