publicerad: 2021  
beskydd beskyddet
be·skydd·et
substantiv
beskydd´
● åt­gärder för att före­komma eller mot­verka faror och risker för någon el. något
JFR betäckning 2, hägn 1, skydd, värn
(i/under någons) beskydd
(i någons) beskydd
(under någons) beskydd
beskydd (av någon/något) (mot någon/något)
beskydd (av någon) (mot någon)
beskydd (av någon) (mot något)
beskydd (av något) (mot någon)
beskydd (av något) (mot något)
stor­makten erbjöd militärt beskydd; han växte upp under mor­faderns beskydd; hon stod under säkerhets­polisens beskydd
○ ibland som förskönande om­skrivning för maktövergrepp
tyskarna sade sig ha över­tagit beskyddet av Norge den 9 april 1940; maffian levde på att ge beskydd åt små­butiker och restauranger
○ äv. mera all­mänt, sär­skilt i fråga om äldre förhållanden understöd
Bellman åt­njöt kungligt beskydd
belagt sedan 1498 (brev från biskop Hemming Gadd till rikets råd med begäran om försträckning av medel (Styffe)); fornsvenska beskyd