publicerad: 2021  
bita ifrån sig bet bitit, presens biter
bit·er i|­från
verb
bita ifrå´n sig
● försvara sig genom bitande
någon biter ifrån sig
hästen slog och bet ifrån sig
○ ofta bildligt, spec. kämpa, försvara sig särsk. i sport­sammanhang
laget bet ifrån sig väl och lyckades rädda oavgjort
○ spec. äv. ge svar på tal
hon kan bita ifrån sig om hon blir ut­satt för kritik
belagt sedan 1614; 1555 i bet. 'kämpa, försvara sig'; ca 1860 i bet. 'snäsa av'