publicerad: 2021  
blöda blödde blött, presens blöder
verb
blö`da
1 förlora blod ur blod­kärls­systemet, genom sår eller dylikt
någon blöder (i/från/ur något)
någon blöder (från något)
någon blöder (i något)
någon blöder (ur något)
blöda näs­blod; han blödde ur ett sår i huvudet; hon blöder rikligt vid varje mens
äv. med konstruktions­växling
något blöder
såret blödde ymnigt
äv. i fråga om inre blod­förlust
något blöder
ofta bildligt, spec. i ut­tryck för lidande och död
någon blöder (för någon/något)
någon blöder (för någon)
någon blöder (för något)
de unga männen som blödde för frihetens sak
spec. äv. i ut­tryck för med­känsla
något blöder (för någon/något)
något blöder (för någon)
något blöder (för något)
med blödande hjärta läste hon om bombningarna av Syrien; hans hjärta blöder för krigets alla offer
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska blöþa; bildn. till blod
2 ut­söndra sav om vissa träd, bl.a. björk och socker­lönn
något blöder
trädet blödde efter att han hade sågat av grenen
belagt sedan 1775
blödablödande, blödning