publicerad: 2021  
1bråte bråten bråtar
bråt·en
substantiv
brå`te
● hop­trasslad hög av ris eller timmer
JFR bröt
timmerbråte
○ förr äv. om hinder upp­byggt av fällda träd, t.ex. i krigs­tid
○ ofta försvagat om skräp i all­mänhet
i garaget fanns gamla däck, över­blivna kartonger och all­sköns bråte
belagt sedan 1450–57 (Sveriges Krönika); fornsvenska bruti, brote '(vind)fällda träd'; till bryta; jfr ur­sprung till bröt
2bråte bråten el. bråtet
bråt·en
substantiv
brå`te
● förbrukat och oanvändbart material ofta bestående av kasserade före­mål
JFR skräp
högar av trasigt tegel och annat bråte; vår­floden svepte med sig all­sköns bråte
○ äv. bildligt onödig eller tyngande del av fram­ställning eller dylikt
den filosofiska bråten i boken
belagt sedan 1707