publicerad: 2021
bränna
brände bränt, presens bränner
verb
bränn`a 
1
ofta med partikel, särskiltner, upp
få att brinna upp vanligen helt och hållet; med avseende på föremål, förr (och ännu beträffande olyckor) äv. person; ofta för att förstöra
JFR
brinna 1
någon bränner någon
de brände allt gammalt skräp; häxorna brändes på bål; hennes stoft kommer att brännas; tyskarna skövlade och brände (ner/upp) staden; deras hus brändes ner/upp i attacken; en person brändes till döds vid olyckan; det luktade bränt i köket (adverbial)
○
äv. med syfte att värma el. lysa upp
brännare; bränntorv
vi bränner en massa stearinljus varje jul
○
äv. bildligt, särskilt
vardagligt
slösa bort, försumma att utnyttja
han brände en massa pengar på sprit; hon brände en straffspark
bränna allt krut på något
se
krut
bränna sina skepp
se
skepp
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska bränna; gemensamt germanskt ord, urspr. 'åstadkomma att något brinner'; bildn. till
brinna
2
framställa genom behandling i stark värme
brännugn
någon bränner (in) något (i något)
bränna tegel; bränna kalk; brända mandlar
○
spec. med syfte att åstadkomma märke eller dylikt
ibland med partikelnin
han brände in sitt bomärke i djurets päls
○
spec. äv.
destillera alkohol
bränna hemma; bränna sprit
○
spec. äv.
framställa cd-skiva eller dylikt
bränna en cd
○
äv. bildligt
synen brände sig för evigt fast på hennes näthinna
belagt sedan förra hälften av 1300-talet
Uplands-Lagen
3
skada genom att utsätta för alltför stark värme vanligen oavsiktligt
SE
brand
något bränner (till)
de närmaste träden blev brända vid eldsvådan; hon blev bränd av solen
○
äv. bildligt, spec.
(komma att) svida
vodkan brände i halsen; en brännande pepparsmak; hennes ögon brände av tårar
○
spec. äv. i uttryck för att något orsakar fara el. rädsla el. dåligt samvete
frågan brände på tungan; de stulna pengarna brände i fickan; marken brände under hans fötter; efter två misslyckade äktenskap var hon definitivt bränd
○
äv. mer positivt
med partikelntill
orsaka starkare känslor eller intryck
bara en gång brände det till i debatten; mjuk saxofonlyrik som dock ibland bränner till
○
spec. äv. i brännboll
slå ut motspelare
Pelle är bränd!
belagt sedan början av 1300-talet
Skåne-Lagen
brännabrännande, bränning
Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt.
Gustaf Fröding, Strövtåg i hembygden (i Stänk och flikar, 1896); om stället där författarens barndomshem låg
