publicerad: 2021  
bångstyrig bång­styrigt bång­styriga
bång|­styr·ig
adjektiv
bång`styrig
● svår att kontrollera särsk. fysiskt; om varelse
en bång­styrig häst; bång­styriga elever
○ någon gång äv. om annan före­teelse
en gammal bång­styrig cykel
belagt sedan ca 1605; efter lågtyska balstürich 'svår att styra'; i sv. om­bildat efter bång