publicerad: 2021
1böna
bönan bönor
bön·an
substantiv
1
typ av ärtväxt med (stora) ovala frön med en liten inbuktning, utvecklade i tämligen rak balja vanligen ätliga; särsk. om (en mängd sorter av) den odlade trädgårdsbönan
JFR
ärt
på kolonilotten odlar de bl.a. potatis, majs och bönor
○
äv. om frö el. balja av bönväxt
JFR
ärta
torkade bönor; vita bönor i tomatsås; bruna bönor med fläsk
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska böna; gemensamt germanskt ord med outrett ursprung
2böna
bönade bönat
verb
●
i vissa uttryck
enträget och ödmjukt begära något
någon bönar (om något/att+verb/sats)
någon bönar (om något)
någon bönar (om sats)
någon bönar (om att+verb)
någon bönar för någon/något
någon bönar för någon
någon bönar för något
böna om hjälp; böna för sitt liv; han bönade och bad att få komma tillbaka till henne
belagt sedan 1561;
till
bön
bönabönande, bön