publicerad: 2021  
cantilena cantilenan cantilenor
eller
kantilena kantilenan kantilenor
cant·il·en·an, kant·il·en·an
substantiv
cantile`na el. kantile`na
● enkel, sångbar melodi
belagt sedan 1469 (Heliga Mechtilds uppenbarelser); fornsvenska kanterlena; av ita. cantilena 'sång'; av lat. cantile´na 'visa; trall'; jfr ur­sprung till kantor