publicerad: 2021  
clinch clinchen
även
klinch klinchen
clinch·en, klinch·en
substantiv
[klinç]
● ömse­sidig fastlåsning av armar under boxningsmatch
(i) clinch
boxarna gick i clinch och ring­domaren beordrade "bryt"
○ äv. bildligt i ut­tryck för intellektuell (när)kamp, konfrontation eller dylikt
en elev som tänker själv­ständigt och vågar gå i clinch med lärarna
belagt sedan 1925; av engelska clinch med samma betydelse, till clinch 'blockera; låsa'