publicerad: 2021  
dignitet digniteten digniteter
dign·itet·en
substantiv
[diŋnite´t]
1 matematik; något ålderdomligt produkt av ett an­tal lika faktorer
SYN. potens 1 JFR exponent 2, kubik 2, kvadrat 2
tredje digniteten av 2 är 2⋅2⋅2 = 8
belagt sedan 1745; av franska dignité 'storhet; värdighet'; av lat. dig´nitas 'värdighet', till dig´nus 'värd; värdig'; jfr ur­sprung till indignerad
2 placering på rang­skala
JFR värdighet 2
(av adj) dignitet
en fråga av högsta dignitet; tjänste­män av lägre dignitet
○ äv. hög placering på rang­skala
en berättare av verklig dignitet
belagt sedan 1545