publicerad: 2021
dotter
dottern döttrar
substantiv
[dåt`-] 
●
(någons) barn av kvinnokön i förhållande till föräldrarna och oberoende av ålder
någons dotter
dotter till någon
de hade länge önskat sig en dotter; hon födde en välskapt dotter
○
någon gång äv.
något högtidligt
ättling av kvinnokön
alla kvinnor är Evas döttrar
○
äv. om kvinna som produkt av viss miljö eller dylikt
en dotter av Södern
○
äv. bildligt
vanligen i sammansättn.
avläggare
naturlig dotter (till någon)
i biologisk mening dotter (till någon)
vara sin fars/mors dotter
handla som (eller vara lik) sin far/morom flicka el. kvinna:
hon är sin mors dotter och ger inte upp i första taget
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Vaksala, Uppland);
vanligen runform totiR, fornsvenska dottir; gemensamt germanskt ord, motsvarande sanskrit duhitar med samma betydelse
Några ord till min k. dotter, i fall jag hade någon.
Dikt av Anna Maria Lenngren (1798), med satir över kvinnans undertryckta ställning
