SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
epify´s substantiv ~en ~er epi·fys·en1tallkott­körtel med.sedan 1926av grek. epiph´ysis ’växt; till­växt’ 2den förtjockade ändan på kroppens långa ben som ut­gör centrum för till­växt under barn- och ungdoms­åren med.sedan 1823