publicerad: 2021
1eocen
ingen böjning, utrum
eo·cen
substantiv
eoce´n 
●
den näst äldsta geologiska perioden under tertiärtiden ca 57–35 miljoner år före nutid
belagt sedan 1857;
modern bildn. till grek. e´os 'gryning; morgonrodnad' och kainos´ 'ny'; jfr ursprung till
1pliocen!!
2eocen
eocent eocena
eo·cen
adjektiv
eoce´n
●
som har att göra med eocenperioden
eocena bildningar
belagt sedan 1840;
se ursprung till
1eocen!!
