publicerad: 2021
1ho
pronomen
●
ålderdomligt
i ett fåtal uttryck
vem?
mormor kanske överlever dem allihop, ho vet?
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland);
runform hoaR; fornsvenska ho, utvecklat ur äldre hva; av oklar uppkomst; jfr ursprung till
vem
2ho
hon hoar
ho·ar
substantiv
●
typ av (långsmal) öppen vattenbehållare spec. för vattning el. utfodring av husdjur
JFR
balja 1
svinho
○
äv.
vanligen i sammansättn.
öppen vattenbehållare särsk. för tvättning
diskho; tvättho
belagt sedan ca 1450 (i sammansättn. svina-; (Heliga Birgittas uppenbarelser))
fornsvenska ho; spec. svenskt ord av ovisst urspr.
3ho
interjektion
●
ofta upprepat
som uttryck för känslor, t.ex. lättnad efter avslutat arbete
hoho
ho, nu var det överstökat!
○
äv. som tillrop, t.ex. igenkänningsrop i skogen
hallå!
ho ho, här är jag!
○
äv. återgivande (grovt) skratt
"Ho ho ho!" skrattade han
○
äv. återgivande gökens läte el. vindens vinande
"ho, ho", lät det
belagt sedan 1674;
ljudhärmande
