publicerad: 2021  
hörsel hörseln
hör·seln
substantiv
hörs´el
● förmåga att upp­fatta ljud genom att ljudets våg­rörelser sätter trum­hinnan i rörelse
SE höra 1
hörselintryck; hörselnedsättning; hörselskada; hörseltest
god hörsel; ned­satt hörsel; förlora hörseln; han har dålig hörsel på vänster öra
○ spec. om denna förmåga som ett av de fem sinnena
synen, hörseln och känseln är kan­ske de viktigaste sinnena
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska hörsl, hörsla; till höra