publicerad: 2021  
ilska ilskan
ilsk·an
substantiv
il`ska
● upp­retad sinnes­stämning som tar sig häftiga ut­tryck ofta av relativt till­fällig el. trivial an­ledning
JFR harm, vrede
ilska (mot någon) (över något/att+verb/sats)
ilska (mot någon) (över något)
ilska (mot någon) (över sats)
ilska (mot någon) (över att+verb)
koka av ilska; hon hoppade jäm­fota av ilska; i ett ögon­blicks ilska kastade han racketen i gräset; han låter aldrig ilskan gå ut över familjen
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska ilzka, till ilzker 'ond, elak'