publicerad: 2021  
ilsken ilsket ilskna
ilsk·en
adjektiv
il`sken
● som visar ilska om person, handling eller dylikt; vanligen som beskrivning av till­fälligt sinnes­tillstånd
JFR uppretad
tvärilsken
ilsken (på någon) (över något/att+verb/sats)
ilsken (på någon) (över något)
ilsken (på någon) (över sats)
ilsken (på någon) (över att+verb)
ilskna tittare ringde ner tv:s klago­mur; hon gav honom en ilsken blick
○ äv. i fråga om permanent egenskap (sär­skilt hos djur)
folkilsken
en ilsken hund
○ äv. bildligt om färger, ljud etc. på­trängande eller häftig
en ilsken signal; en ilsket röd klänning (adverbial)
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska ilzkin, ut­vidgad form av ilzker 'ondske­full', sv. dial. ilsk 'ilsken'; besläktat med illa